Jag är inte min sjukdom.

Just nu känner jag mig frisk, pigg och glad, med undantag för vissa tillfällen:
 
När jag ser mig själv i spegeln blir jag såklart påmind, då jag numera ser ut som skalleper;)
 
När jag ser hur vissa människor tittar på mig:(
 
Jag vet inte säkert? Men det känns ibland (kanske bara i mitt huvud) som att vissa människor undviker mig!? Kanske är det jobbigt för vissa? Dom vet inte vad dom ska säga? Men hej! kan man väl säga!? Eller? Sen till dom som inte vet vad dom ska säga, prata med mig som vanligt! Jag är fortfarande jag! Folk behöver inte ens säga något om min sjukdom! För jag är jag, bara med mindre hår för tillfället:) 
 
Okej, första veckan efter behandlingen kanske jag inte bara är jag, då kanske jag är några fler personer eller någon annan!? Vet inte riktigt!:)
 
Här kommer en sammanfattning av senaste dagarna:
 
Fredag:
 
 
Va upp på Caparol på fredagsfika, alltid lika trevligt att träffa kollegor och surra en stund:)
 
Sen for jag och Bettan till gymmet.
 
Uppvärmning med roddmaskinen, inte alls tokigt:)
 
 
 
Satte Simon i lite arbete då han hade ledig fredag:)
 
Underbart väder!
 
Kvällsmatch i crocket.
 
Lördag:
Coop Forum hade ordnat en springtävling för barn (vårskuttet), som Melvin och Malte sprang.
Taggade grabbar:)
 
Malte.
 
Melvin (kom 2:a, men nu var det ju inte en sådan tävling, men han kom 2:a:)
 
Malte tog en liten omväg:)
 
Medalj och diplomutdelning.
 
Sen åkte vi till mina föräldrar och hjälpte till med poolen.
Byte av liner.
 
Malte först med att doppa sig:)
 
Nu är poolen fylld och jag hoppas på att snart kunna kasta mig i :)
 
När Simon kom hem från jobbet, blev vi bjudna på grillat:)
 
Söndag:
Malte fick sova hos mina föräldrar natten till söndag, så söndagmorgon låg jag och drog mig, steg upp åt frukost i lugn och ro, såg nyhetsmorgon. Sen fick jag ett städil, så jag passade på att städa Maltes rum, då han inte var hemma. När jag gick för att hämta Malte, var det lagom till lunch, så då blev vi bjudna på grillade parisare av mappa:)
 
På afton åkte jag och Bettan till gymmet och tränade.
 
Sen blev det en lugn hemmakväll. 
 
Måndag:
Cyklade emot Bettan, som cyklade från stan, möttes upp i bergsbyn. Numera vågar vi inte cykla ovanför bergsbyn, då det har setts en björn där, så vi måste cykla in i bergsbyn. Vi cyklade förbi mig och tog en kopp kaffe, innan vi cyklade vidare till gymmet. Efter ett bra pass cyklade vi till Ica och köpte med oss lunch hem.
 
Så skönt med mat som är klar och bara att äta:)
 
Efterrätt:)
 
När Simon kommit hem från jobbet, fick han ställa sig vid grillen:)
 
Tror vi nyttjat grillen mer i år, en vi gjorde under hela förra sommaren.
 
Tisdag: (idag)
Var så trött, så trött när jag vaknade i morse! Malte väckte mig strax innan 6 och jag brukar vanligtvis vara morgonpigg, men inte denna morgon! Vet inte hur länge jag låg och slumrade till innan jag vaknade ordentligt! Tänkte att det här blir nog en tung dag, men icke! Har faktiskt varit ovanligt pigg, inte ens behövt en vilopaus:)
 
Åt frukost och gjorde mig klar!
Malte ville också sminka sig:)
 
Vill vara som mamma♥
 
Vilken snygging:)
 
Sen åkte jag för att hämta upp mamma från hennes jobb och vi skulle göra lite ärenden på stan:)
En kaffe han vi med också:)
 
Efter jag kommit hem har jag stökat på ute.
Målat lite:)
 
Simon har lagt klart plattorna nedanför altanen:)
 
 
Här kan jag ligga i skuggan och lyssna på pod:)
 
Grillat till middag idag igen:)
 
Imorgon skickar jag iväg äldsta sonen till Rhodos med sin mormor och morfar♥ Kommer att sakna han såklart, men dom kommer att få det superhärligt!! Och jag tror att vi som måste vara hemma också kommer att få det härligt med sol och värme:) 
 
 

Trädgårdsfix, sminktrix och allmänt bra dagar:)

Tisdag:
Svärföräldrarna kom och hjälpte oss i trädgården. Jag tycker det är kul att påta på i trädgården, men jag saknar allt vad gröna fingrar heter:)
 
Malte med sin farmor i rabatten:) Kommer att bli så fint! Vi grävde upp allt från ena delen av rabatten
och startade om. Växte hej vilt allt möjligt innan. Ska ta en bild sen när det är helt klart:)
 
Dom hade också med sig supergod lunch:)
 
Vi sjåade på hela dagen i värmen, med undantag att jag tog en liten powernap.
 
Efter middagen cyklade jag och Bettan till gymmet, trodde inte jag skulle ta mig dit då jag kände mig så slut, men glad att vi for. Man ångrar sig aldrig efter ett träningspass.
 
Onsdag:
 
Hade tid klockan 10 på make up store för att bli sminkad:) Har känt mig fruktansvärt ful senaste tiden, så kul att få bli upp piffad:) När jag rakade bort håret så kändes det helt ok för då var det som endå stubb kvar, men nu har det mesta lossnat, men är kvar små stubb fläckvist, ser så sjukt ut:( Men snart har väl förhoppningsvis allt farit:) Har faktiskt kvar både brynstrån och ögonfransar och hoppas jag får behålla dom. 
 
Fick lära mig en massa bra knep av duktiga Frida:)
 
Efter sminkningen gick jag och Ida på stan, åt god lunch och shoppade:)
 
Sen åkte jag upp till solbacken och Caparolbutiken, drack kaffe och surrade en stund.
 
Kvällen blev en ganska lugn hemmakväll med barnen, då Simon jobbade kväll.
 
Torsdag: (idag)
 
I morse cyklade jag emot Bettan, som cyklade från stan, men seg som jag är så han jag inte så långt:) Sen cyklade vi förbi mig och tog en kopp kaffe ute i solen innan vi cyklade till gymmet. Träningen idag kändes helt okej:) Sen cyklade vi hem till mig igen och gjorde oss en supergod lunch.
 
Tortellini med tomatsås. (Tortellinin var färdig och bara att koka:)
 
Vi åt såklart ute!
 
Vi pratade, lyssnade på pod, satte ner några smultronplantor som jag köpt och hade en toppendag:)
 
Sen gick jag och hämtade barnen, när vi kom hem var min pappa hos oss med köttfärssås och makaroner, skönt att slippa göra middag:)
 
Malte är supersnuvig, tror det är pollen han känner av, så jag tänkte att vi är inne en stund och målar och pysslar.
Men vilket stressmoment det blev då! Påminn mig själv om att inte försöka mig på att pyssla själv när
barnen är med! Efter ett tag bestämde vi oss för att gå en promenad istället (Malte på cykel), men blev inte någon lång promenad, då Malte gjorde en vurpa på cykeln och skrapade armbågen.
 
Jag har haft några riktigt bra dagar nu, känner mig ganska pigg i huvudet, mår inte alls så illa (har lite känningar av magkatarr, men det hade jag förra gången också och det gick över efter några dagar), har lite värk i höfter och rygg, men inte farligt och det är bara ett tecken på att benmärgen jobbar för immunförsvaret (tror jag:) Lite huvudvärk har jag men alvedon hjälper, lite öm i munnen pga svagare slemhinnor men också det är mindre en förra gången, just ja, jag är väldigt ljuskänslig så därför har jag typ alltid solglasögon utomhus och då funkar det bra. Ja, det var några av biverkningarna:) Men just nu känner jag mig stark i både kropp och själ:)
 
Ha en fin kväll!♥
 
Nu ska jag se morden i Sandhamn:)
 
 
 

Sommarvärme:)

Alltså vilket väder vi har!!!:))
 
Senaste dagarna har verkligen varit en bergochdalbana för min del... Ena dagen har det känts helt okej, njutit av sol och värme, orkat betydligt mer en jag förväntat mig... till att störtdyka ner i det mörkaste mörker och känt att livet inte är värt att leva:(  (Självklart vill jag leva och är ju livrädd för att dö, men hjärnan spökar något enormt nu.
 
Jag hoppas jag gjort bort den värsta dippen för den här gången och att den bara kom tidigare, förra gången var det den 8:e dagen som var värst och nu dag 5 och 6.
 
Kristi himmelsfärds dag.
 
Simon jobbade och barnen var lediga, tack och lov hade jag en bra dag:)
 
Malte hade besök av granntjejen:) Och dom lekte så himla bra hela dagen♥ Inte ett bråk och 
dom skötte sig helt själva:) Själv satt jag i en stol och tittade på när dom lekte:)
 
Ja, jag gjorde lite mellanmål åt dom:)
 
 
När Simon kommit hem från jobbet så la jag mig i skuggan och lyssnade på pod:)
 
Grillat ute, Mums:)
 
Crocket har blivit populärt här hemma:)
 
Fredag:
Blev en cykeltur och träning i utegymmet.
Gymutsikten:)
 
På kvällen var vi bjudna till mina föräldrar på middag, grillad kyckling, så gott:)
Även morbror Nicklas och Annelie var där:) Vi åt, drack (jag vatten), pratade och spelade spel:)
Jättetrevlig kväll!
 
Lördag:
Startade morgonen med cykel till gymmet, träning och sen cykel hem. 
På em. var vi på kalas hos Simons syster med familj, vi bjöds på go-fika och kaffe:)
 
Och redan när vi var på kalaset kände jag hur jag började dippa (svårt att förklara men typ att gå ner i en depression) Men jag hade riktig huvudvärk och tänkte att det är nog det, men mådde sämre och sämre under kvällen, men lyckades tillslut somna.
 
Söndag:
Vaknade på morgonen och mådde lika om inte ännu sämre, men lyckades ta mig upp och ut för en cykeltur. Skulle möta Bettan som cyklade från stan och vi möttes upp ovanför Bergsbyn, sen cyklade vi och tränade i skelleftehamn. Efter träningen tog jag ett tuggummi och tror ni inte att det lossnar en bit av en tand:( Det var droppen som fick bägaren att rinna över...
 
Googla cellgifter och tandläkarbesök, ingen bra kombo pga. infektionsrisk. Ringde 1177 som sa att jag skulle ringa tandläkaren kl. 06 på måndagmorgon.
 
Hela söndagen var en riktig skitdag, faktiskt den värsta sen jag börjat med behandlingen!
 
Måndag: (idag)
Ställde väckaren tidigt då jag skulle ringa tandläkaren, fick en tid kl. 14. Malte hade tid i Umeå för att kolla polyperna kl. 11, så jag tänkte då hinner jag.
 
Sagt och gjort så åkte vi till Umeå och det visade sig att halsmandlarna var ganska svullna, men vi skulle avvakta med operation, så det var ju skönt! Han var så himla duktig när dom skulle föra upp en kamera i näsan, han satt helt stilla och skulle räkna till 20, Han nös några gånger men satt still och räknade... när han kom till 12 måste det ha varit lite obehagligt så då sa han 20:)
 
Vi han just och pass hem till kl. 14 och jag for till tandläkaren. Tanden är nu lagad och bedövningen har släppt:) Så skönt och nu håller jag tummarna att det ska sluta jävlas för mig!!!!
 
Hoppas på några bra dagar nu framöver.... Vädret ser då ut att hålla i sig:)
 
 
 

TITULERA MIG MÅLARE.

Nu kan jag äntligen skriva/säga att jag är utbildad Målare och har klarat gesällprovet:)
 
Jag har vetat om det ganska länge, men har velat ha det bekräftat i skrift innan jag vågat tro det.
 
I februari klarade jag ett teoriprov, som man först måste klara innan man får utföra det praktiska provet. Det var inte ett lätt prov och man var tvungen att ha alla rätt. 36 frågor. Tack och lov fick man göra om det så många gånger man vill:) Första försöket hade jag tre fel och man får inte veta på vilka frågor man svarat fel, bara kategori. Sen när man gör ett nytt försök, så kan det komma helt andra frågor. Provade fler gånger och hade ett eller två fel, men på femte försöket fick jag godkänt!:))
 
Sen var det dags för det praktiska provet, som jag sätt fram emot:) Jag fick mig ett bra projekt tilldelat och var riktigt taggad. Jag är sådan att jag siktar alltid högst upp och tänkte att jag skulle försöka mig på ett så bra betyg som möjligt. (Helst en 5:a)
 
Men tyvärr så fick jag ju det sämsta tänkbara beskedet: Cancer! Mitt under pågående prov:( Eftersom jag hade påbörjat, kände jag att jag måste bara slutföra... 
 
Kan säga att det var det tuffaste jobb jag någonsin gjort, man tappar lixom all motivation till allting efter ett sånt besked. 
 
Här snackar vi blod, svett och massor av tårar! Men jag klarade det!:)
 
Eftersom det blev som det blev, så hade jag nöjt mig bara jag fick godkänt (en 3:a) Men en 4:a var ju 
super. Känns så skönt att vara utlärd när jag börjar om att jobba:)
 
Sen har jag såklart haft dom bästa handledare som har lärt mig allt dom kan:)

Fucked up brain!

Igår var det dags för behandling nr 2. Posetivt = går åt rätt håll, mina värden var bra:) 
Negativt = In i dimman igen:/
 
Kickstartade morgonen med 24 kortisontabeltter + en tablett mot illamående (långtidsverkande)
En timme efter det var det dags för giftet.
Först får jag koksalt, sen det här röda giftet.
Sen koksalt och sen genomskinligt gift och avslutar med koksalt.
Tar ca: 3 timmar. Underbart med blå himmel och sol!!:)
 
Mådde bättre denna gång under tiden. Hade tagit alvedon och en extra tablett mot illamående i förebyggande
syfte.
 
Kände mig rätt pigg när jag kom hem, så jag och Bettan drack först lite kaffe på altanen och sen gick vi på en promenad.
Tänkte vara snälla och ta med Brorsans hund Thelma, men efter ett tag tvärvägrade hon gå! Så mamma fick
komma och plocka upp henne:)
 
Det blev inte någon superlång promenad för oss heller, började känna mig lite darrig i benen eller typ svag, svårt att beskriva:/ Men vi gick hem och satte oss och tog det lugnt ute på altanen igen. Började känna mig tröttare och när Bettan for hem tänkte jag att jag lägger mig och vilar. Men gick inte alls vila, hjärnan går på högvarv hela tiden (också svårt att förklara) Men kroppen känns så sjukt trött. Flyttade mig från sängen till soffan och slökollade på tv hela kvällen. Somnade till slut kanske vid 23 och sov hyfsat till 04, vaknade av en del sjuka mardrömmar där i mellan. Är kortisonet som fuckar upp hjärnan. Somnade om en stund vid 8.30 efter Simon och Melvin farit till skolan:)
 
Efter att ha duschat och gjort mig klar kände jag mig hyfsat pigg och klockan 11 var jag på lassa för att få en spruta som hjälper immunförsvaret.
 
Efter jag kommit hem så kom Bettan, vi drack kaffe och cyklade sen till gymmet. Redan hemma sa jag att det känns som jag glömt något, men vi konstaderade att jag hade med mig telefonen, snusdosan och träningsskor.
 
Väl framme på gymmet, när  jag ska byta skor ser jag att jag har glömt byta byxor:/ Ja, vi fick oss då ett gott skratt och det gick bra att träna i dom byxorna också:)
Förvirrad är bara förnamnet just nu...
 
Efter träningen som kändes betydligt bättre en jag förväntat mig åkte vi hem och gjorde oss en grön drink, satt ute och njöt av sol, värme, blåst och en bra pod.
 
Cyklade och hämtade barnen tidigare idag, typ vid 15-tiden tänkte att dom skulle vara själva kvar (dag före röd dag) men det var mycket barn kvar. Jag och Malte tog oss en cykeltur till en lekpark:)
Nöjd kille♥
 
Summa sumarum så idag har varit en helt ok dag:)
 
 

Dan före dropparedan.

Imorgon är det alltså tre veckor sedan första behandlingen och dags för behandling nr. 2.
 
Tycker tiden går fort, vilket på ett sätt är bra, men samtidigt har jag mått bra senaste dagarna och börjat känna mig som mig själv igen och då är man inte så sugen på att gå in i "dimman" igen:/
 
Men det är bara att bita i det sura äpplet:( Var och lämnade prover idag och dom måste ha varit bra, för jag har inte hört något annat:)
 
Förra veckan var i det stora hela riktigt bra:) Gick till gymmet och tränade alla dagar utom två, lämpligt!:)
 
Lite annat från förra veckan:
 
 Åt god mat hos svärföräldrarna:)
 
En dag på stan med Ida, då blev det också god mat:)
 
Har börjat dricka gröna drinkar! Faktiskt både gott och nyttigt:)
 
Jag tycker jag äter och äter och faktiskt 2kg upp idag, mot för tre veckor sedan:) Fattas bara 6 kg tills jag är där jag var när jag hittade sataknölen:)
 
Har varit till frisören med storkillarna♥ Dom blev så fina! ♥
 
Vi har tagit fram studsmattan= Glada barn!:)
 
55 kg, går åt rätt håll, men efter imorgon är jag väl nere på bara stången:(
 
När morgondagen är förbi är det bara fyra cellgiftsbehandlingar kvar...Yey..
 
Nu håller vi tummarna att jag inte ska bli så dålig.
 
 
 

Ett gott skratt förlänger livet...

Å det hjälper verkligen Malte till med:)
 
Här om dagen satt jag och pratade i telefonen med Jolla, vi pratade om att jag och Malte klippt av oss håret.
Jag säger att Malte blev så fin i sin nya frisyr, då säger Malte som sitter bredvid mig:
 
- Nej, jag hade hellre velat ha inget hår här (han visar med lill-handen mitt uppe på huvudet) och bara hår runt om som en krona, samma frisyr som morfar:))
 
Malte med sin morfar♥

Valborgs!

Efter den 8:e dagen då jag mådde som pissigast så har jag sakta men säkert klättrat uppåt igen:)
Igår (valborgs) var en riktigt bra dag och tur var väl det, för håret började verkligen rasa! Redan söndag kände jag att det inte är långt borta innan jag måste raka bort håret.
 
På fm städade jag huset och efter lunch kom Bettan. Vi gick till ske-hamn och tränade och sen gick vi hem. (ca 6km tur och retur). Så skönt och jag är så glad att jag har henne som drar med mig♥ 
 
När jag kom hem vilade jag en stund innan jag gick och duschade för att göra mig klar för kvällen. Vi var bjudna till mina föräldrar på middag.
 
Hade tänkt vänta med att raka bort håret tills lill-Simon kommit hem från konfirmationslägret, men efter duschen var det hår överallt, så jag kände att nu är det dags!
 
Så här blev det av att jag drog handen genom håret:/
 
Sista bilden med hår:)
 
Malte fick bli min frisör:) Melvin ville inte.
 
Han klippte med riktig inlevelse♥
 
Sen åkte trimmern fram.
 
Pappan fick hjälpa till:)
 
Malte ville ha samma frisyr som mamma♥ Han har sagt hela tiden att när du mamma klipper dig, så ska 
jag klippa mig lika♥ Å det var han bestämd med nu. Vi hade lite brottom då vi var bortbjudna så vi försökte 
övertala han att klippa sig dagen efter, men det gick icke:)
 
 
 
Jaja det är som det är, tur det växer ut så småningom:) Fuck cancer!
 
Kvällen blev trevlig! Vi åt god mat, pratade och spelade spel:)
 
Lite från senaste veckan:
 
Torsdag förra veckan var jag till Piteå med Ida och Bettan. Vi fikade, shoppade, åt god mat och shoppade i den ordningen:) Det var alltså dag 9 av behandlingen och mådde inte toppen, så jag är supertacksam att dom drog iväg mig på något kul!♥
 
 
På fredagen var jag som jag berättat om tidigare in på jobbet och fick så fina presenter♥
Sen hade jag och Bettan planerat att gå till gymmet och träna, men det blev lite ändring i planerna som slutade med en sallad på altanen och en kortare promenad:)
Inte fy skam det heller♥
 
Då Melvin var sjuk hade dom planterat fröer på skolan och han var så besviken att ha missat det, 
så jag köpte hem krukor som dom fick måla.
 
Så fina♥
 
Tyvärr har Melvin blivit sjuk igen:/ Denna gång feber och hosta, så han har inte orkat så sitt frö än, men snart så...
 
Lördag morgon skjutsade jag ut Simon till ske-hamn då han skulle iväg på konfirmationsläger till Stockholm.
Väntar på bussen.
 
Å där far han...♥ Har varit så tomt här hemma utan han, men i afton kommer han hem:)
 
Vi började städa garaget här hemma, men jag blev helt slut av röran och slocknade i soffan en halvtimme,
med jackan fortfarande på:) Sjukt att man kan bli så trött!
 
Efter tuppluren åt vi lunch sen gick jag och Bettan till gymmet, tränade och gick hem.
 
På kvällen lånade jag, Jolla och Bettan mina föräldrars hus.
Vi åt sushi, pratade och spelade spel:) Jag har så fina vänner♥
 
I söndags blev det också en promenad till gymmet och för första gången på länge kände jag mig stark!!
Vågade lyfta på lite tyngre vikter. Bänkpress som jag tyckt varit roligast förut och som jag körde mycket innan jag hittade knölen, har jag knappt kört något. Men nu provade jag 50kg och det kändes ganska lätt, så det var kul:) Även pullups och chins körde jag mycket innan, men inte vågat/orkat prova på länge. Klarade 7 pullups nu:) Jag är inte där jag va, men endå...
 
Sen kanske ni undrar över min käre sambo?:) Ja, han får ju helt klart dra det tyngre lasset nu, speciellt när 
något av barnen är sjuka, vilket det har varit typ sen dag 1 av behandlingen:/  Å han gör det riktigt bra♥
Bjuder på en sommarbild från när jag var höggravid med lille Malte 2014. Tänk om vi kan få en sån sommar
nu 2018.
 
 
 
 

Bästa kollegor!♥

Jag har verkligen dom bästa arbetskompisar man kan önska♥  Nymålat ni är bäst!!:) ♥ Även tjejerna på Caparolbutiken ♥
 
Var in på fredagsfikat idag och fick så himla fina presenter:)
 
 
Ett halsband med olika stenar som står för olika saker♥
T ex. Den jag har på mig nu:
 
Blå topas
Blå topas hjälper dig att hitta ditt sanna syfte och öde. Den släpper spänningar och främjar känslor av glädje och lycka. Den hjälper dig hitta förlorade ägodelar, förbättrar din ekonomi och position samt stärker banden mellan par. Den avvärjer också risken för skada eller angrepp samt skyddar mot stress och överbelastning.
 
Sen fick jag ett presentkort så att jag kan gå ut och samla kraft och förgylla tillvaron♥ Kanske ett restaurang besök eller unna mig något jag vill ha♥ Hur fint!!!! 
 
Och blommorna♥ WOW ♥
 
Man känner sig så uppskattad att man blir alldeles varm i ♥.
 
Jag längtar så sjukt mycket tills jag kan börja jobba igen, men fram tills dess får jag komma och hälsa på ibland:)
 
 

Dag 8.

8 dagar med cellgift.
 
Dom första 7 dagarna har gått helt okej rent psykiskt. Har känt mig ganska stark i huvudet, har tyckt att det
varit skönt att få starta igång... 
 
Fysiskt har det varit bättre en jag förväntat mig (Hade ställt in mig på att må rätt så skitdåligt). Har känt mig lite seg i huvudet, mått lite småilla, varit tröttare en jag normalt är. Men jag har varit ute på promenader varje dag, varit till gymmet dom flesta dagar. Hemma har jag försökt vara så mycket som vanligt jag kunnat med vardagsbestyren. Har försökt göra saker med barnen osv. 
 
Men så kom 8.e dagen (idag alltså). Känns som jag trillat ner i det svarta hålet igen, bara dåliga negativa tankar...
 
Varför??!! Har försökt att inte tänka varför just jag??!! Men det kommer endå, varför, varför, varför???
 
Jag blir så jäkla arg och frustrerad! Jag har fan gjort allt för att jag inte ska få den här jävla skitsjukdomen!!
 
*Tränat och tagit hand om min kropp.
 
* ammat tre barn, 6 månader/ barn = 1 och ½ år totalt. 
 
* Ingen i släkten har/haft sjukdomen.
 
* Kosten (har ändå ätit relativt bra, beror såklart vem man jämför med) (kanske failat på chipsen då?)
 
Ååå varför just nu??!! Jag är för tusan mitt i livet! 35 år, 3 barn, ett jobb som jag älskar att gå till, men nu inte kan
gå till för att jag ska vara sjukskriven hur jäkla länge som helst! Redan så sjukt less på att gå hemma:( 
 
Jag vet att jag har så himla många fina människor runt om mig som verkligen visar att dom bryr sig♥, men känner mig ändå fruktansvärt ensam i det här:(
 
Jaja, nu har jag fått skriva av mig lite, imorgon kanske är en bättre dag:)
Var förbi en blomsterträdgård idag och köpte lite penséer:)
 
Bjuder också på en bild från igår när svärföräldrarna bjöd ut oss på lunch:)
stadskällarn.
Supergott!:)
 
 

Startskottet är avfyrat.

I måndags var det alltså dags att åka till Umeå, dagen hade kunnat starta bättre. Melvin fick nämligen magsjuka natten till måndag, Bläää! Jag låste in mig i sovrummet för att minimera risken att åka på den jag med. Tack och lov verkar ingen annan i familjen blivit smittad. Stor-Simon har fått vara ledig (vabbat) hela veckan med Melvin och Malte för säkerhets skull och efter Umeå har jag bott hos mina föräldrar:)
 
Måndag var det provtagning, röntgen och ekg på hjärtat och träff med läkare och sköterska. Så himla fin personal♥ Fick med mig mycket posetivt från dom. 
 
* Tumören var liten 8 mm.
* Den är bortopererad
* Den har inte spridit sig
* Inte den mest snabbväxande
* Den var inte rh2 posetiv (något sånt heter det!?) Men det var i alla fall bra:)
 
Dom sätter in det vassaste cellgiftet min kropp klarar av (Vasst med tanke på min ålder och fysik) för att vara på 
den säkra sidan och även strålning.
 
Så det är på dom ovanstående saker jag försöker tänka nu:)
 
Tisdag.
Startade morgonen med 25 tabletter.
Tack och lov löste man upp 24 av dom i vatten. 
 
Sen gick vi över till sjukhuset för att ta giftet. Mamma var med mig hela tiden i Umeå♥
Nu kör vi... Först fick jag koksalt, sen ett rött cellgift (såg ut som rena rävgiftet) sen koksalt och efter det 
ett annat cellgift och avslutade med koksalt. Tog ca 3 timmar. Kände mig lite tung i huvudet under tiden jag fick i mig det och även resten av dagen. Det var ju ganska lång bilfärd hem och jag mådde lite småilla.
 
Det händer ibland att jag har tur också:) På vägen hem från Umeå pratar mamma i telefonen med sin chef och just då ringer min telefon och det är min chef, så en bit innan Ånäset kör vi in på en parkeringsficka så att jag kan gå ur bilen för att prata. Efter ett tag börjar det passera ambulansbilar och polisbilar. Då har det hänt en bilolycka bara ett krön framför där vi stannade. Så hade vi inte stannat, så hade vi säkert kunnat vara inblandade i olyckan eller först på plats. Det blev en ganska guppig omväg vi fick köra, men vad gör väl det:)
 
Som sagt for jag inte hem efter Umeå utan flyttade hem till mina föräldrar för att undvika magsjukan. Där blev jag serverad mat och dryck:) Helt otroligt så har jag typ bättre aptit nu än innan, måste typ småäta hela tiden för att inte må så illa. 
 
Första natten var hemsk! Kunde inte alls sova, kändes som kroppen brann, hjärnan gick på högvarv (tydligen kortisonet som gör det) 
 
Sen dagarna har gått bättre än jag förväntat mig, har gått mycket promenader, varit på gymmet, träffat barnen utomhus. Visst jag mår lite illa, känner mig seg i huvudet, lite som att jag har en ordentlig bakfylla hela tiden:)
 
Nu tar jag det dag för dag och gör det bästa av skitsituationen jag befinner mig i:)
 
 
 

Behandlingsplan.

Det är många som frågat hur min behandling kommer att se ut, så jag tänker att jag skriver här:) Det är inte alla gånger jag orkar prata om det, så då kan jag hänvisa hit:)
 
Cellgift.
Jag kommer att få 6 behandlingar med cellgifter, 1 behandling var tredje vecka, så alltså 18 veckor framåt. (Om jag klarar av att hålla bra värden, annars blir det fördröjt). Jag startar nu på tisdag med den första. 
 
Är jag nervös? Svar: Självklart!! Vet inte alls hur min kropp kommer att reagera??!! Jag är ett riktigt kroppskontrollfreak! Och nu vet jag inget....
 
Jag försöker se det som när jag ska utföra ett lopp av något slag, man är så sjukt nervös innan startskottet, men direkt man startat känns det bättre:) Så håller tummarna för att det ska kännas så. Och jag vet att det kommer att bli tufft, att jag kan må illa, vara trött m.m.m.m. Det behöver jag inte upplysas om nå mer.
 
Hur det känns att bli av med håret? Svar: Självklart kommer det att kännas, men det är inte något jag mår dåligt över! Känns faktiskt lite skönt att bli av med håret på vissa delar av kroppen, när det är sommar och allt;)
 
Om jag räknat rätt så kommer jag vara klar med cellgiftet (om allt går enligt plan) I början på augusti.
 
Strålning.
Efter cellgifterna blir det nog ett litet uppehåll på ett par veckor innan strålningen börjar.
Jag kommer att strålas i Umeå mån-fre i 3-5veckor. (Jag räknar med 5 veckor.)
 
Hur jag mår? Svar: Det går upp och ner, senaste dagarna mest ner:/ 
 
Det behövs inte mycket för att dippa. Någon "råkar" berätta om någon som det inte gått bra för, GÖR INTE DET!
VILL INTE HÖRA!! Då blir det, det enda jag tänker på!
 
Sen har vi kosten, Vad jag inte ska äta: Socker, kött, chips, mejeriprodukter m.m. Vad finns det då kvar som jag får äta? Salladsblad? Jag har rasat rätt ordentligt i vikt, vilket inte är bra när man ska starta en tuff behandling! Socker kommer jag att undvika, men jag måste äta det andra för att försöka komma upp lite i vikt! Så undviker gärna råd om vad jag inte ska äta! Men tar tacksamt emot förslag på bra mat:)
 
Jag gör allt jag kan för att må så bra jag kan! Försöker vara ute mycket, gå promenader, åkt skidor, träna, vara med mina fantastiska vänner. 
 
Lungan känns helt okej, men inte 100 än.
Gymmet. Hoppas jag orkar vara mycket här även fram över:)
 
Ute i solen:)
 
7 km i lugn takt på vitberget:)
 
Jag har världens bästa familjer, vänner, släkt som ställer upp! ♥♥♥
 
Tusen tack för alla fina presenter, blommor och stärkande ord!!♥♥♥
 
 
 
 
 
Nu kör vi...
Imorgon åker jag till Umeå för provtagning, kontakt med läkare m.m.
 
Sen som sagt tisdag är det dags för Giftet!
 
 

Ett steg i rätt riktning:)

Äntligen har dom tagit bort ventilen från h-vetet!! Har haft kramp i ryggen hela helgen, har absolut inte gått att ligga ner för då har det krampat som mest! Totala sömnen från i fredags till i morse är inte många timmar:/
 
Röntgen.
 
Hade tid för att röntga lungan idag vid 8.30, sen fick jag gå upp till avdelningen som jag legat på och vänta på besked om luftfickan i lungsäcken var borta. Tänkte när jag satt och väntade att det måste bara vara bra, jag måste få ha lite tur nu.
 
Från början var den ca 6 cm, när jag hade haft ventilen över en natt var den 5 cm. Nu var den 6-8 mm:) Så det var superbra och dom kunde plocka bort ventilen:))) Det lilla som fattades skulle försvinna av sig självt:) 
 
Så fort läkaren drog ut dränaget försvann smärtan, så underbart!!
Jag var lite rädd när han skulle dra den, för jag skulle hosta precis när han drog så det inte skulle komma in luft igen. 
 
Läkaren: Snart ska du hosta.
Jag: (Panik) Nej! Jag kommer säkert att hosta för tidigt eller för sent!
Läkaren: Provhosta en gång.
Jag hostar och han drog slangen:) Han lurade mig:) 
 
Ska röntga lungan imorgon igen, men tror och hoppas att det inte blivit mer luft:) 
 
For hem till mina föräldrar när det var klart, åt en sallad och sov, liggandes på rygg! Så skönt:))
 
Inget dränage bara venport:)
 
Tusen tack till alla som som ställt upp med allt från mat, barnpassning, städning, samtal, värmande ord♥
 
 
  
                                                   
 
 
 

BRÖSTCANCER:(

 

Tyvärr har jag fått det beskedet, Bröstcancer. Jag har alltid varit livrädd för att få någon allvarlig sjukdom (hypokondriker) bara ordet cancer har gjort mig darrig.

 
Jag tar det från början.
 
Knöl:
Den 5 februari steg jag upp extra tidigt för att duscha innan jobbet! När jag tog av mig bh:n så kom jag på något vis åt bröstet och kände den direkt! Liten, liten knöl på höger bröst. Började direkt att kallsvettas då kände att detta är inte en bra knöl! Gick in i duschen, hyperventilerade lite sen gick jag och väckte Simon som också kände knölen.
Ringde mamma som också kom över, sen ringde jag vc. Fick en läkaretid dagen därpå.
 
Läkaren kände på knölen, men sa att det mest troligt är en bindvävsknuta, men skickade remiss för mammografi.
 
Mammografi/ultraljud/biopsi
Först fick jag fara till sjukhuset i skellefteå och göra en mammografi. På den kunde dom inte se
förändringen. 
Sen fick jag en tid i Umeå den 13/2 för ultraljud. Hon som gjorde ultraljudet kunde se förändringen, men kunde inte säga vad det var, men hon sa att det såg ofarligt ut, men för säkreds skull ville hon göra en biopsi.
 
Sen var det bara att vänta på svar. Jag kände såklart oro, men eftersom alla tyckte det såg ofarligt ut så försökte jag intala mig att det nog inte var nån fara. Men en sak jag var livrädd för var att dom skulle ringa och säga att jag skulle komma och träffa läkaren och ta med en anhörig.
 
Mardrömmen blir verklighet
Tisdag den 27/2 ringer telefonen när jag är och jobbar. Hon som ringer säger att på torsdag vill läkaren träffa mig på kirurgmottagningen kl. 14,00 och att jag ska ta med en anhörig. Jag försöker fråga om hon kan se provsvaren och blir såklart dödsrädd. Hon säger bara att hon kan inte säga mer än att läkaren vill träffa mig.
Paniken och ångesten jag kände från den tisdagen till torsdagen gå inte beskriva. Dum som jag är går jag in i min journal på 1177 och ser att det står svf bröstcancer. Marken under mina fötter rasar.
 
Läkarbesök 1.
Jag tar med mig min mamma som anhörig. När vi kommer dit är det en läkare och en sköterska med. Dom berättar att dom hittat cellförändringar på provet som tagits men att det inte alls behöver vara cancer. Jag får en tid för operation då dom ska plocka bort knölen redan på måndagen.
 
operation
Måndag den 5 mars var det alltså tid för operation. Jag träffar kirurgen som förklarar hur operationen ska gå till och att dom ska ta bort knölen med god marginal, men även ta lymfkörteln som sitter i armhålan (portvaktskörteln tror jag den heter) Jag är så rädd har aldrig blivit sövd tidigare, men alla var jättebra som jobbar där och operationen gick bra. Läkaren sa att han trodde inte det var något farligt och om det skulle visa att det var cancer så var operatioen gjord. 
 
Väntan
Att gå och vänta på ett besked är typ det jobbigaste. Ena dagen kände jag att det är klart att det inte är någon fara, bara en liten knuta, medans nästa dag kände jag att näe jag kommer inte att få se mina barn växa upp:(
 
Läkarbesök 2.
Den 27 mars fick jag återigen mardrömssamtalet! Läkaren ville träffa mig samma dag och jag skulle ta med en anhörig. Den här gången följde Simon med. 
Av stämningen i rummet kände jag direkt att det här är inte bra! Vilket läkaren bekräftade snabbt. Jag kommer bara ihåg att hon sa: Tyvärr måste jag ge dig ett dåligt besked. Det visade sig att det var cancer. Trippel negativ. Bara namnet på tumören klingar ju väldigt negativt i mina öron. Jag frågade om det var huvudtumören, vilket det var och den hade inte spridit sig till lymfkörteln vilket var posetivt. Jag hamnade i chock, kunde inte ta in det...
 
Mardrömmen
Dagen efter gick det in och jag kan säga det att som jag mådde då, önskar jag ingen i hela världen. Hela mitt liv föll samman och jag kände det som att jag hade cancer i hela kroppen! Allt var som det kolsvartaste mörker. Jag såg min egen begravning, dödsannons, jag skulle aldrig få bli farmor Bara mörka tankar.
 
Sköterskan som jag fått mig tilldelad var supergullig och ringde flera gånger. Dom ordnade så jag skulle få en rönken av hela kroppen så att jag skulle kunna släppa att jag hade det överallt. Men ångesten gav sig inte, utan snarare tvärtom för att snart skulle jag få det bekräftat att jag hade det överallt (trodde jag) Jag började till och med få fysiska besvär i både mage, rygg och huvud. 
 
Rönken
Jag fick tid för rönken den 3 april. Har aldrig i mitt liv mått så dåligt! Då har jag ändå varit med om en del tråkigheter, men allt det är som en fis i rymden i gemförelse! När jag satt och väntade på rönken (var tvungen att dricka kontrastvätska i 2 1/2 timme) så kom läkaren som opererade bort knölen förbi. Han försökte lugna mig och säga att han hade väldigt svårt att tro att det skulle ha spridit sig och att han skulle försöka kolla rönkenbilderna så fort som möjligt. I min livrädda hjärna sa han att han skulle kolla rönkenbilderna samma dag och höra av sig. 
 
Jag gick och väntade hela kvällen på att han skulle ringa och ju längre tiden gick desto räddare blev jag! Jag tänkte att ringer han inte ikväll då är det kört! Han ringde inte den kvällen.
 
Venport
Dagen efter rönken hade jag tid för att operera in en venport som jag ska få cellgiftet i. Jag kände mig inte rädd för operationen utan var bara rädd för rönkensvaren. Träffade läkaren innan operation (inte han som skulle operera utan han som skulle kolla rönkenbilderna) Han hade inte fått rönkensvaren än då jag skulle in på operation, men han sa att han skulle ge mig besked så fort han fått tag på svaret! Så in på operation åkte jag med tanken att jag hade cancer i hela kroppen. Jag skulle vara drogad men inte sövd, men tror jag sov. När dom rullade ut mig från operation mot mamma och Simon som väntade så "lille-skutt" grinade jag för då var jag så säker på att det var cancer överallt. Jag hade visst frågat dom som opererade mig om dom såg nå cancer och i min skalle (mardröm) såg jag en kille framför mig som nickade och sa: Ja, det här ser inte bra ut! Men det var såklart bara i min skalle.
 
punkterad lunga.
När jag vaknade till lite mer så fick jag sån obeskrivlig smärta i vad som jag trodde var hjärtat, bak i ryggen och ut i armen. Jag sa att något har blivit galet! Men läkaren och personalen såg ut som frågetecken och sa att det inte var något. Jag fick smärtlindring och morfin, men jag hade fortfarande tungt att andas och konstig hosta. Jag sa att konstigt att få en förkylning direkt efter en operation. Efter många om och men så fick jag fara till rönken. Efter lång väntan kom en läkare (han som lovat att kolla rönkenbilderna) in. Då var allt jag tänkte på rönken svaren och han sa att rönkenbilderna var helt normala! Mitt liv kom tillbaka!!!:)) Så lättad att jag knappt hörde dom dåliga nyheterna som var att dom råkat punktera min lunga.
 
Först lät det som att det hade blivit en liten luftficka i lungan som nog skulle läka av sig själv. Läkaren som opererat mig hade visst gått hem:( Ett antal timmar senare fick jag veta att dom kollat plåtarna igen och att det inte var så liten luftficka, så dom skulle behöva sätta en ventil som ska tömma ut luften. När dom satt dit ventilen fick jag vansinnigt ont i ryggen och det var visst för att slangen mellan ventilen och lungan kom åt nerver. 
Jag blev inlagd onsdag till fredag och är nu hemma på permission över helgen. Hoppas nu att lungan läkt till på måndag!!
 
Har blivit en del ändringar i almenackan nu. Från Riga, Rhodos och sommarsemester till perukprovning, cellgifter och strålning. Men hoppas på en del kul där i mellan och viktigast just nu är att bli frisk, vilket jag ska!!
 
Tar tacksamt emot possetiv energi, hejjarop och possetiva erfarenheter! Vill inte veta något om när det inte gått bra, för det orkar jag inte:)
 
Efter min punkterade lunga:(
 
mamma Skjutsar mig från rönken till avdelningen.
 
Började se younger när jag låg inne! Så bra!!:)
 
Stort tack till alla underbara familj och vänner som finns vid min sida♥ Ni är bäst!!♥
 
 

BÅTFORS januari 2018.

Det har blivit en bra tradition att jag och mina vänner far och bor i båtfors en helg! Så välbehövligt och avkopplande:)
 
Jag och Jolla anlände lite senare en dom andra då hon kom från gellivare och jag jobbade, men vi kom fram
till uppdukat bord och surströmming:)
 
Så gott!!!
 
Efter middagen blev det efterrätt pannacotta! Också supergott:)
 
Vi pratade, skrattade, spelade spel, åt snacks och drack vin hela kvällen lång:)
När vi skulle gå och sova tänkte jag att jag skulle slockna på en gång, men Nej! Vet inte vad 
det är i det här huset som gör att jag inte kan sova? Jag tror att det spökar...
På morgonen steg vi upp i lagom tid och åt go-frukost, tog det lugnt (Man tar det lugnt mest hela
tiden här och det är det som är så skönt! Hemma går livet på i typ 100 knyck:)
 
Till lunch gjorde vi upp en eld och grillade korv och pinnbröd:)
 
Efter att ha varit ute i kylan, vad passar då bättre än en bastu 
 
 Bastade ett bra tag, när vi blev för varma sprang vi ut och rullade oss i snön... åå fy %&/(=)#"¤ va kallt det 
var, men skönt:))
Tur det inte finns en granne inom hörhåll:))
 
Till middag gjorde vi sushi. Första gången för mig att göra själv (har ganska nyligt börjat äta sushi:)
Var inte alls så avancerat som jag trodde:)
 
 
 
Den här kvällen avslutade vi framför en film, men jag somnade ganska fort i soffan:) Snälla som dom andra
var så lät dom mig sova där och jag fick en hel natts sömn utan spöken:)) Tror minsann att det är på övervåningen det spökar:)
 
En toppen helg med dom bästa vänner man kan ha

Om

Min profilbild

RSS 2.0